Category Archives: New Kid [SHINee Fan-Fiction]

New Kid – Chapter 7


Jag skolkade. Jag orkade inte vara kvar i skolan, orkade inte stöta ihop med dem igen, orkade inte, orkade inte.

Så det var så jag hamnade på den där parkbänken.

Jag satt där, utan jacka, eller någonting, och frös. Varför var augusti så kall helt plötsligt? Fast, det kunde ju vara för att det blåste.

Irriterat svepte jag undan några hårslingor som hade fastnat i mitt ansikte. För första gången på väldigt länge funderade jag på att klippa håret. Om det innebar att de inte skulle pressa ner mig i toaletten igen, så var valet enkelt.

Fast nej.

Jag gillade ju min frisyr. Jag hade sparat länge för att få den, stylat den i min egen stil. Jag ville inte klippa håret trots allt.

Men om jag inte gjorde det, skulle F4 göra det åt mig.

Jag kände hur tårarna började komma, rinna nerför mina kinder. Jag snyftade till. Varför hade allting blivit så jävla svårt helt plötsligt? Jävla liv, jävla F4, jävla Taemin som över huvud taget existerade. Tårarna rann som frusna kristaller nerför mina kinder, de stelnade i det kalla vädret. Jag torkade ilsket bort dem, jag skulle fan inte gråta!

Jag reste mig upp igen, sparkade till en sten som råkade stå i vägen. Den flög iväg och studsade över marken två gånger innan den stannade igen. Jag styrde ilsket stegen hem igen.

Väl hemma öppnade jag dörren, smällde igen den efter mig och slängde min skolväska på golvet i hallen. Jag fick väl plocka upp den senare, just nu brydde jag mig inte. Klockan visade 13.47, och jag suckade. Jag skulle missa en massa viktiga lektioner, men jag ville hellre det än se F4 igen.

På vägen intill köket passerade jag den stora helkroppsspegeln som mamma ofta stod och tittade sig i. Jag stannade till och granskade mig själv. Var jag ful? Var jag värdelös, så som F4 hade fått mig att känna mig?

Såg jag verkligen ut som en tjej?

Det stripiga bruna håret som inramade mitt ansikte i en rak lugg och långa slingor framför öronen kanske såg ut som en tjejfrisyr, men ansiktet då? Jag kollade min näsa, mina ögon, mina läppar. Allting. Och drog en slutsats.

Jag var feminin. Men jag var absolut inte lik en tjej.

Tankspritt fingrade jag på en av slingorna. Om jag klippte av det kanske…?

Jag fortsatte ut till köket, och letade efter en tillräckligt kraftig sax. När jag inte hittade någon, suckade jag och tog en kniv istället. ”Jag kommer ju ändå ha eggen mot håret” tänkte jag, ”inget kommer hända… Dessutom kan jag jämna till det sedan”

Jag tog kniven i min ena hand – jag medger att det kändes konstigt – och gick ut till badrummet. Jag ställde mig där, med kniven i ena handen och försökte samla mod.

Och plötsligt stormade Key in.

Han bara stirrade.

Jag stirrade tillbaka.

Och undrade vad fan han tänkte om mig nu.

ENG New Kid – Chapter 1


”Will you be alright now, sweetie?”

I turned around, facing my mother, who sat in the front seat of the car with the window down. She wore that typical “mother-like” expression, with both hands on the steering-wheel, looking at me with soft, brown eyes. I smiled reassuring, although I didn’t feel calm at all.

I would start in a whole new school today. First day in a new class, a new city… Who didn’t feel a bit nervous to that kind of situation? Well, maybe not my best friend – Km Kibum, as the self-confident person he was. But he had gotten into his class in a very good way; he hadn’t been bullied or so. But what if I got bullied? Or left alone? Or- No! Shut up, Taemin!

”I’m sure it will be just fine, mom, don’t worry” I answered her question, before I turned around again and started to go toward the school building.

“Have a good time!” I heard her call after me, and I let out a sigh. Why did she have to shout? It was a bit embarrassing…

I was on my way to the entrance when I saw a group of girls which were staring at me, but then started to giggle and hair-flip. Because I didn’t have any experience with girls, I didn’t quite know how to relax, so I just continued to walk. When I got into the school I nervously looked around, searching for a sign showing me the way to the information. I sighed with relief as I noticed one.
Hidden behind my long hair I made my way to the door, knocked and then went in. The woman behind the desk smiled at me politely, greeted me, and I did the same. I got a schedule for my year and some instructions about my locker and stuff, and a wish for good luck. I said thank you and went out from the office, just to crash into a muscular chest.

I almost fell backwards from the crash, but the person before me didn’t seem to take any effect at all. Then, I felt something hitting me hard in the chest. Because of my long hair, I didn’t see anything – it had gotten into my eyes – but the hit made me lose my breath.

“Yah, girl! Look where you’re going! Geez!” said a dark, definitely manly voice.

As soon as I felt alright again, I looked up. The boy before me was tall, very tall. He was kind of muscular, and had short dark hair and dark eyes. If he hadn’t had that look of disgust in his face, I guess he’d be called handsome. But… What had he just called me?

I straightened my back and looked him in the face. He was just so tall! Whoa! I felt very short, compared to him, but I guess it was just because his aura was plain dominance. He had a lot of charisma, I could tell. He seemed to study my face for a second, before he broke out in a wide grin.

”But what’s this? Seems like it wasn’t a girl after all” he said, an evil expression on his face. A shorter guy with sharper lines in his face – but also with dark hair – stepped out from behind the leader. He also smiled evilly.

”Are you sure about that, Minho-ah?” he said. The other two in the gang of four started to laugh, and it wasn’t a nice laugh. I felt how my heart sank in my chest. What had I done wrong now?

They continued to laugh that evil laugh while they walked past me, on their way to the exit. The first guy, Minho, pushed me out of the way as he passed by.

For a few seconds, I just stood still staring after them, sad, embarrassed, angry and… Well, upset. What was those guys problem? They seemed to be in one or two years over me.

“Omo! Taemin-ah!”

I turned around and saw a familiar figure with many accessories run toward me. I waved to my best friend – Key, one year older than me – and he waved back eagerly before he almost run into me and hugged me. I coughed a bit, and Key let me go, but he was still holding my arms. He smiled widely at me, fully ignoring the looks he got from the other students.

”Umma has missed his little Taeminnie!” he continued and looked like he was about to start jump up and down on the spot. I smiled back. I was glad to have at least one friend at this school.

“I missed you too, Key” I answered, “but must you that, in front of the whole school?” He just laughed. His laughter is beautiful, I’ve always thought that. I liked my umma very much; he took care of me so well. I saw him both as an extra mother and like a brother, but a lot as a very good friend too.

”What’s wrong with that, Minnie?”

“It’s embarrassing…”

“Don’t care about it” he smiled and let go of my arms, patting my shoulder instead. Then he got a little bit more serious.

I checked my schedule, and saw that it was history class. Kind of boring.

“Uhm, history class” I answered. Key’s smiled widened again.

”I’ll follow you there!” he just replied, took my hand in a fast grip and started to drag me toward a staircase in the end of the large room.

I translated it into english! yay!

New Kid – Chapter 6


Ett par dagar gick och jag upptäckte lättat att både F4 och Last Sunset-gängen skolkade mest hela tiden. Under hela den kvarvarande veckan såg jag inte till en enda av medlemmarna i F4, fast jag skymtade både Taeyang, Daesung och Seungri några gånger. För det mesta, såg jag, hängde de i korridorerna eller i allrummet, eller på baksidan av skolan. Om man var inom en tiometers-radie runt dem så hörde man tydligt den dunkande basgången i låtarna de lyssnade på.

Jag blev mer och mer avslappnad under de dagarna.

Ändå tills måndagen andra veckan.

Jag gick in i skolan som vanligt, gick fram till mitt skåp, öppnade det och lade in mina saker, medan jag hummade en påhittad melodi. Key sågs inte till, inte heller Onew, men om jag kände dem rätt skulle de strax rusa in – Kibum med graciösa steg, medan Onew skulle snubbla på sina egna fötter. Jag log lite åt detta. Sedan insåg jag att jag faktiskt inte såg några andra elever alls i skåprummet. Jag började känna mig lite nervös av någon anledning som jag inte förstod. Hade det hänt något?

Och så såg jag dem. Shit.

F4 satt vid ett av de runda borden mitt i allrummet, med benen utsträckta åt alla håll (i G-Dragons och Minhos fall) eller lutade mot varandra över bordet (i TOPs och Jonghyuns fall). Jag svalde ner klumpen i halsen. Idag hade jag håret uppsatt i en lös hästsvans och hade dessutom på mig en extra lös, stor, grön jacka över skoluniformen, och hoppades att de inte skulle märka mig.

Som sagt, hoppades.

Eftersom jag var ensam med dem i hela kapprummet – de andra eleverna hade nog flytt fältet, antog jag – la de genast märke till mig. Det var Seunghyun som först såg mig, och hans blick verkade borra sig in i mig innan han log på ett underligt kusligt vis. Inte kort efter det märkte de andra också vem det var som stod ensam vid skåpen. Jag tittade snabbt bort, fumlade med låset. Men innan jag hann fly, kände jag en hand på min axel.

”Nej men titta… Är det inte lilltjejen?”

Ljudet av Minho-sunbaenims röst fick det att krypa kalla kårar uppför min ryggrad. Jag kämpade emot lusten att springa, jag ville stå kvar, visa mig stark. Men efter att ha hört om vad F4 gjorde med… Feminina personer, så var det inte lätt att vara stark.

Minho greppade min axel hårdare, och jag kände hur en annan hand tog tag i min hästsvans och ryckte i den. Det gjorde ont som satan, och mitt huvud drogs bakåt så att det knäppte i nacken och hårfästet drogs ut till max. Jag försökte hålla ihop tänderna, inte stöna eller kvida, kom igen Taemin, du kan klara det här!

”Fint hår du har, sonyeo… Fast det kanske behöver friseras lite” Ett elakt skratt. Jag trodde att det var G-Dragon som pratade, för rösten var inte lika mörk som någon av de andras. Jag svalde igen.

”Vad sägs om en liten dusch?” fortsatte Jiyong-sunbaenim. Jag kunde riktigt höra det elaka leendet i hans röst. Dusch? Hur menade de?

”Nej, inte dusch… Det bjuder vi inte på. Men hårtvätt kan vi nog ordna” Minho’s röst igen. ”Sedan kan vi fortsätta till klippning och färgning”

Alla fyra skrattade samtidigt, och kunde höra hur nöjda de var med att de hade fått fast mig. Jag kände hur något stack i ögonen på mig, men hindrade tårarna som ville falla både från smärta och från förtvivlan. Klippning, färgning, tvätt? Vad planerade de?

Helt plötsligt drog de iväg mig igen, och jag kraschade rakt in i ett skåp då jag snubblade bakåt. Det smällde rejält, och mina skulderblad kändes som om de skulle spricka. De fyra skrattade igen, och jag kunde inte hindra det, jag kved till – jag var för rädd och det gjorde så ont.

”Oj då, lillan har ont” sa någon med retsam röst – jag kände vagt igen det som Jonghyun. Jag orkade inte titta där jag satt där på golvet vid skåpet.

”Ja men, då får vi kyla ner henne lite så att det lägger sig. Kom med nu!”

Någon drog upp mig, och de började släpa mig i korridorerna. Någonstans på vägen hörde jag ett nytt skratt, men annars var det helt tyst. Jag såg upp på personen om släpade mig. Vitt hår, mörka ögon, markerade kindben och heltäckande kläder – TOP. På min andra sida gick G-Dragon med ett grin på läpparna. Bakom mig, antog jag, gick Jonghyun, för jag såg Minho’s ryggtavla mitt framför mina ögon. Jag slöt ögonen igen, i skräck inför den kommande ”friseringen”.

En dörr öppnades precis intill mig, eller rättare sagt slets upp så det smällde i väggarna då den slog i dem. I närheten av mig hördes stegen tydligare nu, som mot kakel eller något. Och det slog mig var vi var.

Toaletten. Självklart. Vad annars?

Jag kände en stark hand på min rygg, som tvingade ner mig på knä, och sedan ytterligare en på min nacke som tryckte ner mitt huvud. Och sedan möttes jag av vatten, vatten och åter vatten. Isande kallt mot min hud, och jag gurglade förtvivlat.

Jag hade ingen luft. De höll på att dränka mig.

Hela mitt huvud befann sig i toalett-stolen hur nu det fick plats. Jag började se svarta prickar, och det skrämde mig. Jag slöt ögonen, försökte hålla munnen stängd, men mina skrikande lungor började protestera. Jag ville instinktivt öppna munnen igen för att andas, men jag tvingade mig själv att inte göra det. För då skulle jag svimma, eller ännu värre, dö.

Plötsligt slet de upp mig från toan igen. Jag flämtade efter luft, spottade ut allt vatten i munnen, men det var så svårt att andas, så svårt, för mycket vatten i lungorna. Någon dunkade mig hårt i ryggen, antagligen TOP igen. Det var nog han som hade hållit fast mig.

”Svimma inte ny, nu ska vi ha frisering!” G-Dragon igen, med samma retsamma röst som förut.

Den där rösten gav mig helt plötsligt nya krafter. En ilska började strömma i min kropp, ut från mitt hjärta och bröst till alla delar av kroppen. Adrenalinet pumpade genom mina ådror, och helt plötsligt slet jag mig fri från den chockade Seunghyun, hann upp på fötter och sprang för mitt liv ut från toaletten.

New Kid – Chapter 5


Still Taemin’s POV

Onew nickade lite sorgset åt mig, och Key bet sig i läppen.

”Jag… är rädd för det, Minne… Men vi kommer hjälpa dig, okej?” Kibum såg på mig med bevekande ögon – det verkade som om han klandrade sig själv av någon skruvad anledning. Jag hatade att se min umma med de där ögonen, så jag sträckte ut handen efter honom. Och hur skrämd jag än var lyckades jag ändå le mot honom.

”Det kommer gå bra, umma, oroa dig inte” sa jag och försökte låta lugn. Key såg på mig som om världen höll på att gå under, innan han rätade på sig igen och blev divan Key igen – men mer som en blek kopia av sig själv.

”Men… Om du nu måste vara, eh, utsatt, så kan vi ju lika gärna berätta om den här gruppen, eller hur?” Onew såg på både mig och Kibum med nervös blick, innan han slickade sig om läpparna och började prata vid Key’s lilla nickning.

”Det finns två så kallade gangstergäng här på Go Sen High – F4 eller De Fyra och Last Sunset kallas de. I F4 ingår – det var det gänget du mötte – Choi Minho, Choi Seunghyun, Kwon Jiyong och Kim Jonghyun. Fast Seunghyun-sunbaenim och Jiyong-sunbaenim kallas-”

Här avbröt jag honom. Kim Jonghyun? Hade jag hört rätt?

”Menar du den Kim Jonghyun?” frågade jag tveksamt, och såg hur Key fick en ännu ledsnare min i ansiktet. Det som gott bekräftade det. Jonghyun hade varit en av hans närmaste vänner, och nu var han med i gänget som hade trakasserat min umma. Han hade också känt Onew på ett hörn, men de hade inte varit så nära kompisar. Det hade nog varit lättare för Jinki att acceptera att Jjong blev en del av F4 än det hade varit för Key-umma.

Onew suckade och nickade också. Sedan fortsatte han.

”Som jag sa, Seunghyun-sunbaenim och Jiyong-sunbaenim kallas för TOP och G-Dragon av alla. De som råkar kalla dem för något annat – och inte är antingen någon av deras gäng eller Last Sunset-gänget – trakasserar de extra mycket. Du känner igen TOP-sunbaenim på hans silvervita hår och G-Dragon-sunbaenim på sina tatueringar och på att han skiftar hårfärg hela tiden. Ledaren i F4 är Choi Minho, han den långa, du vet?” Onew såg på mig. Jag nickade och han fortsatte. ”Han är den som liksom väljer bland eleverna vilka som ska mobbas eller inte mobbas – extra mycket alltså. Och sist är… Kim Jonghyun. Han är den kortaste av dem, och den tystaste vanligtvis. Oftast är det G-Dragon-sunbaenim som snackar, Minho-ah som slår, TOP-sunbaenim som håller fast och Jonghyun-ah som håller utkik. Fattar du?” Jag nickade igen. Onew öppnade munnen igen, efter en blick på Key som om han förväntade sig att Kibum skulle säga stopp.

”Last Sunset är det andra gänget, beståande av Dong Youngbae, Lee Seunghyun och Kang Daesung. Youngbae-sunbaenim kallas för Taeyang, Seunghyun-ah för Seungri och Daesung-ah för, tja, Daesung. Ingen vågar anmärka på Taeyang’s namn! Om man gör det så råkar man illa ut. Taeyang-sunbaenim är också ledaren i Last Sunset, men de är mer jämnlika än de är i F4, och generellt sett mer förlåtande. Dom dödar en inte för att man råkade krocka i dem någon gång. Taeyang-sunbaenim bryr sig inte så mycket om tjejer alls förresten, men Seungri-ah är en riktig player. Han dumpar dock nästan alla sina flickvänner efter en väldigt kort tid. Daesung… Tja, Daesung är det ingen som vet så mycket om. Förut hade Last Sunset en till medlem, och det är genom honom som man har fått den mesta informationen. Han var ledaren innan Taeyang-sunbaenim och hette Siwon. Men efter att han slutade ryktas det om att han har blivit skötsam och så” Onew pausade för att hämta andan och jag kollade på klockan. En halvtimme kvar. Gott om tid.

”Lite annat du borde veta… Jo, F4’s senaste ”offer” var en kille som hette Choi Minki, men som kallades Ren. Ren var väldigt utsatt från början, med sitt intresse för sång och med sitt flickaktiga utseende. Det slutade med att Minki-ah – han gick här förra året – försökte ta självmord genom att hänga sig i expeditionen. Men någon hittade honom och de flyttade honom till en annan skola” Jag svalde hårt. Skulle de gå så hårt åt mig med? Så att jag blev självmordsbenägen? Vad var det för en skola jag hade börjat på?

New Kid – Chapter 4


Taemin’s POV

Historian passerade, sedan engelska, sedan matte och sedan var det lunch. Jag satte mig vid samma bord som Key, och min andra kompis Onew, som båda otroligt nog hade lunchtid samtidigt som jag. Så fort jag satte mig ner började Key överösa mig med frågor om hur min dag hade varit, om jag hade kompisar, om jag trivdes och så vidare, medan Onew demonstrerade sin klantighet genom att spilla ut ris över hela sig. På den första frågan svarade jag att min dag hade varit okej – nästan – att jag inte hade hunnit prata med så många än men att en kille som hette Heechul verkade schysst, och på tredje att jag trivdes rätt bra. Det var faktiskt sant – lärarna var väl helt okej, skolan var lätt att hitta i och de flesta verkade trevliga. Nåja, de flesta uträknat de där personerna som jag stött ihop med på morgonen. Jag fick en klump i halsen bara vid tanken på dem. Inte för att det hade varit första gången jag hade misstagits för en tjej, men deras elaka skratt och knuffar hade sårat mig.

Självklart märke Kibum förändringen i mitt ansiktsuttryck, och gick genast över från bästa-vän-rollen till mamma-rollen.

”Taeminnie, är det något som bekymrar dig?” frågade han med stora, medkännande ögon. Onew – som vid det här laget hade sopat bort riset – såg också på mig, utan sitt vanliga stora leende. Jag svalde och bet mig i läppen.

”Jo jag… Träffade några personer i morse som inte var direkt… Trevliga” sa jag tvekande. Key såg oroligt på mig, jag förstod inte varför.

”Var en av dem lång och hette Minho? Verkade han vara ledaren?” frågade Onew med en ganska seriös ton. Jag nickade. Key och Onew utväxlade en snabb, nervös blick, innan de tittade på mig igen.

”Sa de… Något speciellt?” frågade Key-umma. Jag svalde igen, hur skulle jag säga det här utan att det lät töntigt?

”De misstog mig för en tjej och… knuffades” svarade jag osäkert. Nu hade både Onew och Key riktigt oroade miner.

”Taemin-ah… Det där var ”De fyra”, den här skolans värsta mobbare, men också populäraste killar. De… brukar ofta trycka ner personer som de inte gillar och det är ofta killar som ser lite tjejiga ut. Jag menar inget illa, Minnie, men du har ett väldigt gulligt utseende som kan misstas för feminint… Jag har också behövt utstå det” sa Key och log lite, ”men de var inte så jävliga med mig egentligen. Men…” han suckade och såg oroligt på mig ”varje år utser de ett ”offer” som dom trakasserar till den personen antingen slutar skolan eller, tja, försvinner”

Jag kände hur magen knöt sig.

”Menar du… Att jag skulle vara offret i år?”

sorry for kort kapitel men jag vet inte vad jag ska skriva asdfghjk XD

New Kid – Characters (pt 4)


Lee Seunghyun (Seungri)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hans riktiga namn är Seunghyun, men han kallas Seungri dels för att han inte vill blandas ihop med TOP/Lee Seunghyun och för att han gillar namnet Seungri bättre. Han har en tatuering på magen där det står ”Victory” och därför kallas han också för Victory eller VI. Han är med i Taeyang’s gangstergäng. Han är yngst i gänget, och blir då oftast den som får göra saker. Men han är stöddig och arrogant också. När han var yngre kallades han för ”Panda” av vissa. Seungri gillar att sjunga han med. Han bor i Seoul, bredvid G-Dragon. Seungri är en riktig player.

Dong Youngbae (Taeyang)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Liksom Seungri, så kallas han inte för sitt riktiga namn, utan för Taeyang. Hans ”gangsternamn” är SOL, eftersom hans namn betyder just sol, men det är ingen som vågar reta honom för det. Han är extremt vältränad, och det är inte ovanligt att han tar av sig tröjan lite då och då och visar magmusklerna. Han är på andra plats över skolans populäraste killar, men han bryr sig inte så mycket om tjejer. Han är ledaren över ”Last Sunset”-gänget i skolan, vilket innefattar Seungri, han själv och Daesung.

Kang Daesung

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är en medlem av ”Last Sunset”-gänget. Daesung är en ganska glad kille, men han har en ombytlig personlighet. Sedan han började i Go Sen High har hans personlighet förändrats, och han är nu en av de sex bråkstakarna på skolan. Han dejtar just nu en tjej, men håller det hemligt från resten av gruppen. Daesung kallas också för D-Lite. Han har ett underbart leende och är en god lyssnare. Om man är hans vän kan man gå till honom så fort man har problem, så lyssnar han och hjälper till. Men han avslöjar inte mycket om sig själv.

New Kid – Chapter 3


Still Minho’s POV

Väl framme vid skolan parkerade jag motorcykeln, drog av mig hjälmen och började självsäkert gå mot ingången. Först kollade jag klockan på mobilen. Bra, det var några minuter kvar. Då hann jag träffa mitt gäng bakom skolan först, snacka lite, och komma lagom mycket för sent. Jag hade ett meddelande från Jonghyun såg jag också. Jag öppnade det och läste snabbt innan jag textade tillbaka.

Jjong: Kommer du till skolan idag elr?

Jag: Ja, jag är här utanför nu LIKE A BOSS!”

Han svarade efter ungefär tio sekunder.

Jjong: Okej, ses på baksidan då typ? Ska jag messa TOP och G-Dragon oxå?

Jag: Sure, do that bro. I’ll be there in a minute.

Jag stoppade undan mobilen och såg mig omkring. Jag möttes av de vanliga blickarna från tidigare eller nuvarande mobboffer – sårade, arga, rädda – och de beundrande blickarna från alla tjejer som älskade mig. Jag hindrade ett leende – att hålla ett neutralt ansikte var gangster-regeln nummer ett. Jag gick in i skolan, och ut på andra sidan. Där stod redan mitt gäng och skrattade, lutade mot några trälårar och ett stängsel. Jag vinkade förstrött åt dem. Jonghyun bara höjde handen mot mig, G-Dragon vinkade lite mer entusiastiskt och TOP höjde ett ögonbryn och hade ett leende i mungipan. Som tur var hade inte GD tänt en cigg än – jag tyckte det luktade förskräckligt.

”Yah! Där är du ju, Minho-ah!” ropade Jjong och gick fram till mig. Jag höjde handen till en high five, och fick en också. Jag log mot dem, med en min som sa ”I’m back, bitches”. TOP log fortfarande på sitt speciella vis, drog ena handen genom sitt silvervita hår, medan G-Dragon satte på någon musik i sina hörlurar.

”Så vad gör vi nu?” frågade Jonghyun. Jag ryckte på axlarna.

”Vi väntar tills det har gått ett tag, sedan går vi in till lektionen antar jag” svarade jag lite nonchalant. TOP såg upp på mig.

”Men borde vi inte visa oss för nördarna? Skrämma dem? Det vore kul att göra det” sa han. Hans djupa röst fick det att låta som han småskrattade. Jag log lite.

”Visst”

Vi gick in igen, och reaktionen var omedelbar och tillfredsställande. De flesta av nördarna tystnade, förutom de tre andra bråkstakarna – D-Lite, SOL, och Victory – från vår årskurs, som höjde händerna åt oss och flinade elakt. Vi flinade tillbaka. Egentligen hette de ju inte så – deras riktiga namn var Daesung, Taeyang och Seungri – men de kallades för D-Lite, SOL, och Victory av de flesta. Vi passerade dem och gick i riktning mot utgången.

Precis utanför expeditionen krockade jag med någon. Inte för att något kunde rubba mig, men att någon ens hade vidrört mig som inte var någon av de gangsters vi hade i skolan retade mig. Ville den här personen dö eller?

Jag kollade på den lilla personen framför mig. Det såg ut att vara en tjej – håret var långt, ansiktet var litet och feminint med stora ögon och kroppen var smal och slankt byggd.

”Yah! Se dig för vart du går, lilltjejen!” sa jag. Fast inte så hotfullt som jag brukar – jag trakasserar vanligtvis inte tjejer. Sedan rätade personen på sig och jag fick se ansikte ordentligt. Efter en närmare titt på det insåg jag att det var en kille, och ett grin spred sig över mina läppar. Han såg ut att bli lite rädd, men där fanns också en skymt av ilska i hans stora ögon. Det här skulle bli roligt.

”Men ser man på… Det var visst inte en tjej i alla fall” fortsatte jag.

”Är du säker på det, Minho-ah?” hörde jag Jonghyun’s röst bakom mig, och sedan ljudet av både Jjong’s, TOP’s och GD’s skratt. Killen framför mig verkade nervös, mycket nervös. Han var väl ny. Jag såg på honom igen. Kanske hade jag hittat årets nya mobboffer?

Jag gjorde ett tecken bak mot de andra, visade att vi skulle gå. På vägen förbi killen knuffade jag till honom. Han hade ju trots allt också slagit min bröstkorg, jag fick väl ge igen? Inte för att hans hade känts men…

Jag gick mot utgången. Det fick bli en skolkdag i alla fall.

New Kid – Chapter 2


Still Taemin’s POV

I ett par sekunder stod jag bara och stirrade efter dem, både ledsen, generad, arg och… Tja, upprörd helt enkelt. Vad hade de där killarna för problem? De såg ut att gå i en eller två årskurser högre än jag.

”Omo! Taemin-ah!”

Jag vände mig om och såg hur en välbekant figur med färgglada attiraljer förutom skoluniformen kom springande mot mig. Jag vinkade mot min bästa vän – Key, ett år äldre än jag – och han vinkade ivrigt tillbaka innan han nästan sprang på mig och kramade om mig. Jag hostade till och Key släppte mig, men höll fast mina armar. Han log brett mot mig och ignorerade fullständigt blickarna han fick av andra elever.

”Umma har saknat sin lilla Taeminnie!” fortsatte han och såg nästan ut som om han tänkte börja hoppa upp och ner på stället. Jag log tillbaka. Jag var glad att i alla fall ha någon vän i den här skolan.

”Jag saknade dig med, Key” svarade jag, ”men måste du göra sådär inför hela skolan?” Han bara skrattade. Hans skratt var vackert, det hade jag alltid tyckt. Jag tyckte mycket om min umma, han tog hand om mig så bra. Jag såg honom både som en extra-mamma och som en bror, men mycket som en vän också.

”Vad är det för fel med det, Minnie?”

”Det är pinsamt…”

”Bry dig inte om det” Han log och släppte mina armar, och klappade mig på axeln i stället. Sedan blev han lite seriösare. ”Vad är din första lektion?”

Jag kollade snabbt på schemat jag hade fått, och såg att det var historia. Ganska tråkigt.

”Eh, historia” svarade jag lite osäkert. Key log stort igen.

”Jag följer dig dit!” svarade han och tog min ena hand i fast grepp, och började dra iväg mig mot en trappa längst bort i rummet.

Minho’s POV

Det ilska ljudet av min väckarklocka väckte mig ur min djupa, drömlösa och fullständigt underbara sömn. Jag morrade, med huvudet nere i kudden, och slog häftigt efter väckarklockan. Vem tusan hade kommit på idén att ställa den? Jag brukade ju ändå aldrig gå till skolan. Sedan kom jag på att det var jag som hade ställt den, eftersom jag brukade ha för vana att gå till skolan första dagen, och sedan skolka i stort sett hela terminen. Om jag inte hittade någon intressant person att trakassera förstås – då kunde det ibland bli upp till tre-fyra dagar i veckan som jag var i skolan.

Jag reste mig från sängen, sträckte på mig och gäspade ljudligt för att mamma skulle höra att jag hade gått upp. Jag famlade mig fram till fönstret, öppnade det lite för att släppa in lite frisk luft och gick sedan ut för att äta något – jag var så sjukt hungrig. Ute i köket stod min mamma och lagade omeletter till frukost. Hon vände sig om och log mot mig då jag kom ut till köket.

”God morgon, älskling. Sovit gott?” frågade hon mjukt.

”Mamma, kalla mig inte det där… och ja, jag antar det” svarade jag med ännu en gäspning. Hon kände genast igen mitt dåliga morgonhumör, och ägnade sig efter det åt att göra klart omeletterna.

Så fort jag hade ätit upp ställde jag tallriken på diskbänken, tackade mamma kort för att hon hade gjort frukost och gick sedan in till mig eget rum igen. Jag grävde efter min nya skoluniform som mamma hade beställt, under alla andra kläder jag aldrig planerade eller hade använt. Sedan upptäckte jag att den låg struken på sängen. Onödigt mamma. Men snällt ändå.

Jag gick ut genom dörren med ett ”Ses senare!” och låste upp min motorcykel. Hjälmen satte jag på huvudet, och ovanpå skjortan drog jag en läderjacka som skyddade fast den var cool. Sedan åkte jag iväg, fast det kändes mer som att flyga. Jag gasade.

New Kid – Characters (pt 3)


Choi Seunghyun (TOP)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Seunghyun kallas inte för sitt riktiga namn oftast, utan för TOP (The Official Pimp). Fast det är nästan ingen som vet vad initialerna står för längre. Han bor med sin mamma och sin syster i Seoul, och har känt Jiyong sedan barnsben. TOP har en stor känsla för humor, kanske lite svart och skruvad, men han skämtar mycket med de andra i Minho’s gäng. Fast det är mest med Jiyong – eller G-Dragon som han också kallas – eftersom de känner varandra så väl. Runt sådana han inte känner så väl är han dock ganska reserverad. TOP har haft en crush på G-Dragon ett tag, men skulle aldrig våga säga det till honom. Hans egentliga hårfärg är mörk brun, och han rappar tillsammans med GD på fritiden.

Kwon Jiyong (G-Dragon, GD)

 

 

 

 

 

 

Jiyong har väldigt många smeknamn, men det som folk använder mest är G-Dragon eller GD. Detta namn förklaras med att hans namn betyder drake, och han är fött i drakens år enligt den kinesiska kalendern. Andra smeknamn på honom är ”Leader Kwon” (fast det använder ingen längre eftersom det är Minho som är ledaren i gänget), Jiyongie och Sandpaper-Jiyong. Han är, som sagt, med i Choi Minho’s gäng. Han är bästa vän med TOP men kommer bra överens med de andra också. Av de fyra medlemmarna i gänget är hans den gladaste och generellt sett snällaste. Han har varit hemligt förälskad i Seunghyun i en lång tid. Han skriver sånger och sjunger på fritiden, tillsammans med TOP som rappar till låtarna. Han röker, men försöker sluta för att han vill bibehålla sitt utseende.

New Kid – Characters (pt 2)


Andra karaktärer:

Kim Kibum

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han föredrar att kallas Key, trots att han riktiga namn är Kibum. Key kommer från en ganska rik familj, och bor en bit utanför Seoul i en lyxig villa. Han är oftast väldigt vänlig, men kan vara en diva ibland. Han närmaste vänner är Taemin och Onew (Jinki), men förut var han också god vän med Jonghyun. De två har dock slutat att umgås efter att Jonghyun gick med i Minho’s gäng. Key har också blivit retad av ”De fyra”, på grund av att han beter sig och ser ut lite som en tjej, men han har aldrig riktigt tagit till sig. Han är rädd för höjder, älskar att baka och laga mat, och kallas ”umma” (umma = mamma på koreanska) av Taemin.

Lee Jinki (Onew)

 

 

 

 

 

Jinki kallas för Onew av nästan alla, men när han hälsar på främlingar presenterar han sig som “Jinki, Lee Jinki”. Han är ganska klumpig, men mycket rolig och glad. Han skämtar om allt och alla, och ser alltid framåt. Men han vet då han ska vara seriös. Han är god vän med både Kim Kibum och Lee Taemin, och känner också Kim Jonghyun på ett hörn. Fast nu umgås han inte med Jonghyun längre eftersom han är med i Choi Minho’s gäng. Onew älskar kyckling, och kallas därför iband för Chicken-Onew av sina vänner.

Kim Jonghyun

 

 

 

 

 

 

 

Jonghyun går i samma årskurs som Choi Minho, och är en del av hans gäng. Han har bott i Seoul hela sitt liv, och eftersom han har ganska mycket pengar tänkte först hans föräldrar få in honom på en privatskola. Jonghyun protesterade då starkt mot detta beslut. Han är barndomsvän med Key men de umgås inte längre, förutom när deras föräldrar bjuder in varandra på middagar. Jonghyun är en ganska seriös person, men han gillar att skämta med sina kompisar. Dessutom har han talang för att sjunga.