New Kid – Chapter 2

Still Taemin’s POV

I ett par sekunder stod jag bara och stirrade efter dem, både ledsen, generad, arg och… Tja, upprörd helt enkelt. Vad hade de där killarna för problem? De såg ut att gå i en eller två årskurser högre än jag.

”Omo! Taemin-ah!”

Jag vände mig om och såg hur en välbekant figur med färgglada attiraljer förutom skoluniformen kom springande mot mig. Jag vinkade mot min bästa vän – Key, ett år äldre än jag – och han vinkade ivrigt tillbaka innan han nästan sprang på mig och kramade om mig. Jag hostade till och Key släppte mig, men höll fast mina armar. Han log brett mot mig och ignorerade fullständigt blickarna han fick av andra elever.

”Umma har saknat sin lilla Taeminnie!” fortsatte han och såg nästan ut som om han tänkte börja hoppa upp och ner på stället. Jag log tillbaka. Jag var glad att i alla fall ha någon vän i den här skolan.

”Jag saknade dig med, Key” svarade jag, ”men måste du göra sådär inför hela skolan?” Han bara skrattade. Hans skratt var vackert, det hade jag alltid tyckt. Jag tyckte mycket om min umma, han tog hand om mig så bra. Jag såg honom både som en extra-mamma och som en bror, men mycket som en vän också.

”Vad är det för fel med det, Minnie?”

”Det är pinsamt…”

”Bry dig inte om det” Han log och släppte mina armar, och klappade mig på axeln i stället. Sedan blev han lite seriösare. ”Vad är din första lektion?”

Jag kollade snabbt på schemat jag hade fått, och såg att det var historia. Ganska tråkigt.

”Eh, historia” svarade jag lite osäkert. Key log stort igen.

”Jag följer dig dit!” svarade han och tog min ena hand i fast grepp, och började dra iväg mig mot en trappa längst bort i rummet.

Minho’s POV

Det ilska ljudet av min väckarklocka väckte mig ur min djupa, drömlösa och fullständigt underbara sömn. Jag morrade, med huvudet nere i kudden, och slog häftigt efter väckarklockan. Vem tusan hade kommit på idén att ställa den? Jag brukade ju ändå aldrig gå till skolan. Sedan kom jag på att det var jag som hade ställt den, eftersom jag brukade ha för vana att gå till skolan första dagen, och sedan skolka i stort sett hela terminen. Om jag inte hittade någon intressant person att trakassera förstås – då kunde det ibland bli upp till tre-fyra dagar i veckan som jag var i skolan.

Jag reste mig från sängen, sträckte på mig och gäspade ljudligt för att mamma skulle höra att jag hade gått upp. Jag famlade mig fram till fönstret, öppnade det lite för att släppa in lite frisk luft och gick sedan ut för att äta något – jag var så sjukt hungrig. Ute i köket stod min mamma och lagade omeletter till frukost. Hon vände sig om och log mot mig då jag kom ut till köket.

”God morgon, älskling. Sovit gott?” frågade hon mjukt.

”Mamma, kalla mig inte det där… och ja, jag antar det” svarade jag med ännu en gäspning. Hon kände genast igen mitt dåliga morgonhumör, och ägnade sig efter det åt att göra klart omeletterna.

Så fort jag hade ätit upp ställde jag tallriken på diskbänken, tackade mamma kort för att hon hade gjort frukost och gick sedan in till mig eget rum igen. Jag grävde efter min nya skoluniform som mamma hade beställt, under alla andra kläder jag aldrig planerade eller hade använt. Sedan upptäckte jag att den låg struken på sängen. Onödigt mamma. Men snällt ändå.

Jag gick ut genom dörren med ett ”Ses senare!” och låste upp min motorcykel. Hjälmen satte jag på huvudet, och ovanpå skjortan drog jag en läderjacka som skyddade fast den var cool. Sedan åkte jag iväg, fast det kändes mer som att flyga. Jag gasade.